Söta, lilla, rara lapptäcke vill inte bli blöt om sin mjuka päls och sina rosa trampdynor.
Söta, lilla, rara lapptäcke burrar ihop sig på sin vita fårskinnsfäll istället, och drömmer sig bort till en värld långt, långt borta där solen aldrig slutar skina och gryningen aldrig blir till dag, mössen är odödliga och man kan dricka morgondagg ur klargröna daggkåpor.


Älskar dig förevigt, Skrufviluran Karlsson.