Torsdagsfoto: vitt

Älskade Skrufviluran har gjort nosavtryck, som lyser då solen ligger på mammas fönster.

Snusa på badrumsmattan är det bästa som finns.

Ljuset på mina kissar blir alltid bäst i badrummet.
Och för en gångs skull låg faktiskt Tusseloobäbisen stillllll, så jag fick fina fina närbilder på fin fin bebis.




Mammas lilla bebis.

Tusseloobäbisen är ungefär som de flesta människor jag känner. De får syn på en kamera, blir jättenervösa och kan inte sitta stilla. Det är i princip omöjligt att fota Tusseloo för att hon inte sitter still. Så jag får fota det på Tusseloo som sitter still, nämligen Tusselootassarna.



Älskar dig förevigt, bebis.

Det är sjukt mycket katter på denna blogg just nu. Men det är därför att människor blir nervösa så fort en kamera kommer fram och då kan de inte sitta still utan att man distraherar dem eller fotar dem i smyg, och då blir det roliga miner på kort. "Oh nej, jag blir så dålig på kort" "oh nej, knäpp inte".

Gör som Justus -känn lugnet! ;)













Och vet ni vad Justus Jönsson gör medan jag håller på och flänger fram och tillbaka, från vinkel till vinkel och klickar och zoomar och ändrar inställningar?

Jo. Han purrar.
Prrrrrrrr.

Söta, lilla, rara lapptäcke vill inte bli blöt om sin mjuka päls och sina rosa trampdynor.
Söta, lilla, rara lapptäcke burrar ihop sig på sin vita fårskinnsfäll istället, och drömmer sig bort till en värld långt, långt borta där solen aldrig slutar skina och gryningen aldrig blir till dag, mössen är odödliga och man kan dricka morgondagg ur klargröna daggkåpor.


Älskar dig förevigt, Skrufviluran Karlsson.

När Jörgen Jönsson sover så är han en liten
liten ängel och han tar sina änglavingar och
flyger till himlen. Och ibland följer jag med
honom dit, tar med  mig kameran och så
fotograferar jag honom när han är som allra
tryggast.

Änglakisse, älskar dig förevigt.

Nu närmar det sig perfekt resultat mina vänner! ;)
Jag blir lyrisk när fokus ligger på det jag vill och allting runtomkring blir suddigt eller försvinner.

LYRISK!

(Älskar dig förevigt, bebis.)

Det är nånting med änder som gör att det bubblar i mig. Jag vill bara explodera i fnitter.
Och mata dem med bröd tills de blir glutenalleriska. De är så underbara de där varelserna.

Idag var vi in en sväng hemma hos morbor Pär, och tack och lov hade jag kameran med mig så jag kunde underhålla mig med något medan herrarna pratade duschkabiner.






Jag tror jag skulle tråkas ihjäl utan min kamera.

Jag fick några läckra bilder på Skrufvan ikväll, när hon satt och speglade sig i fönstret.
Mammas tjej. Underbara, vackra katt. Som alltid glöms bort. Mammas lilla lapptäcke.

 

 

 

Ännu en kattbild.

Älskar dig förevigt, bebis.

Jag älskar att fota mina katter när de sitter stilla och solljuset faller på dem. Kort blir så attans fina när man får riktigt dagsljus att fota i och inte behöver använda blixten. Kolla hårstråna i profil på första bilden.
Vill burra in fingrarna!




Jörgen Jönsson